söndag 19 oktober 2008
Det är turbulent nu
Turbulent i världsekonomin och turbulent inom Sveriges kulturella kretsar.
Vart är vi på väg, vem eller vad är det som styr. Oro i leden väcker rädslor och slutenhet.
Försiktighet. Hafsigt framkastade åsikter från åsiktssmedjor som Timbro ger rysningar i aktörer som känner att dom redan ger allt dom har, som inte är helt förtjusta i att drömmare och visionärer vill styra över kulturen som man styr en barnvagn. ”Vi är på väg till lekplatsen nu”, för kulturen är på väg att bli en sandlåda där alla får gräva, bygga, skrika och där katter får skita.
All förändring är inte av ondo, tvärtom, men att spegla sig i samhällets alla förväntande ögon, att inse att man aldrig kan bli den guldkalv som näringslivet hoppas, att känna att själva kärnan i konsten håller på att säljas ut av människor som har till uppgift att sköta underhållet på klätterställningarna eftersom de vuxit ifrån rollen att klättra själva, då tappar man lätt tron. Konstens roll i samhället kommer alltid att ifrågasättas just för att den är konst, inte en ekonomiskt vinstgivande instution, utan ett myller av människor, ett myller av olika tankar, känslor, viljor och åsikter. Och det där vi inte kan hitta bland orden.
Så kontentan blir, jag tror inte att kulturen kommer stabilisera den pågående turbulensen i världsekonomin men jag tror kanske att vi alla behöver öppna våra sinnen och uppleva de intryck konsten kan ge oss för att förstå att det också finns andra världen i livet.
A Swedish view.
It is a turbulent time, in world economy and within the Swedish culture circles.
Where are we heading who or what is in control. Insecurity leads to fear and introversion.
Carelessly thrown out opinions from “think-tanks” and opinion producers like Timbro gives shivers to those who are feeling they already are giving all they can, not being very delighted in having dreamers and visionary’s steering the culture like a push chair. “We are going to the play ground”, the cultural scene is being turned into a playground where everyone is allowed to dig, build, and scream, and where cats are allowed to shit.
All changes are not bad quite the opposite, but when looking in to the reflection of all the expecting eyes of society and understanding you will never be the golden calf expected by the business world. To feel that the very core of the art is being sold-out by people who are assigned to maintenance of the playhouse because they have grown away from taking part in the play them selves, It makes you loos faith.
The role of art is always going to be questioned, because it is art and not an institution constructed to generate profit but a mix of people and a mix of ideas emotions, desires and opinions. And all of that we cannot find words to describe.
So the conclusion is, I do not think that culture will be able to stabilize the ongoing turmoil in world economy but I think we all need to open our minds and experience the impressions which art is able to give in order to also understand there are other things of value in life.
Vart är vi på väg, vem eller vad är det som styr. Oro i leden väcker rädslor och slutenhet.
Försiktighet. Hafsigt framkastade åsikter från åsiktssmedjor som Timbro ger rysningar i aktörer som känner att dom redan ger allt dom har, som inte är helt förtjusta i att drömmare och visionärer vill styra över kulturen som man styr en barnvagn. ”Vi är på väg till lekplatsen nu”, för kulturen är på väg att bli en sandlåda där alla får gräva, bygga, skrika och där katter får skita.
All förändring är inte av ondo, tvärtom, men att spegla sig i samhällets alla förväntande ögon, att inse att man aldrig kan bli den guldkalv som näringslivet hoppas, att känna att själva kärnan i konsten håller på att säljas ut av människor som har till uppgift att sköta underhållet på klätterställningarna eftersom de vuxit ifrån rollen att klättra själva, då tappar man lätt tron. Konstens roll i samhället kommer alltid att ifrågasättas just för att den är konst, inte en ekonomiskt vinstgivande instution, utan ett myller av människor, ett myller av olika tankar, känslor, viljor och åsikter. Och det där vi inte kan hitta bland orden.
Så kontentan blir, jag tror inte att kulturen kommer stabilisera den pågående turbulensen i världsekonomin men jag tror kanske att vi alla behöver öppna våra sinnen och uppleva de intryck konsten kan ge oss för att förstå att det också finns andra världen i livet.
A Swedish view.
It is a turbulent time, in world economy and within the Swedish culture circles.
Where are we heading who or what is in control. Insecurity leads to fear and introversion.
Carelessly thrown out opinions from “think-tanks” and opinion producers like Timbro gives shivers to those who are feeling they already are giving all they can, not being very delighted in having dreamers and visionary’s steering the culture like a push chair. “We are going to the play ground”, the cultural scene is being turned into a playground where everyone is allowed to dig, build, and scream, and where cats are allowed to shit.
All changes are not bad quite the opposite, but when looking in to the reflection of all the expecting eyes of society and understanding you will never be the golden calf expected by the business world. To feel that the very core of the art is being sold-out by people who are assigned to maintenance of the playhouse because they have grown away from taking part in the play them selves, It makes you loos faith.
The role of art is always going to be questioned, because it is art and not an institution constructed to generate profit but a mix of people and a mix of ideas emotions, desires and opinions. And all of that we cannot find words to describe.
So the conclusion is, I do not think that culture will be able to stabilize the ongoing turmoil in world economy but I think we all need to open our minds and experience the impressions which art is able to give in order to also understand there are other things of value in life.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
